Har fått hem två änglavakter till :) älskar att dem heter så. Det är ett nödvändigt hjälpmedel för att vi ska kunna åka bil med Liam.
Han kom ju på i somras att man kan spänna loss sig, o det blev omöjligt att åka bil säkert med honom.
Efter många förfrågningar o tokiga tips ( ngn tyckte att jag skulle köpa handbojor o sätta på honom haha) så fick jag tips om dessa "änglavakter" tänk att en sån liten plastpryttel kan göra sådan skillnad :) Toppen o värt varenda krona.

Idag hade vi nätverksmöte gällande Liam då både skola (specialpedagog), fritids, Kortids samt kortidschef, assistent o jag mamma såklart deltog.
Dessa möten är väldigt bra då alla samtidigt hör samma saker samt att alla berättar hur Liam fungerar i respektive verksamhet.
Men.. det är också ENORMT tufft!
Det är ingen lätt uppgift jag fått till mig vill jag lova!
Det slog mig när vi satt där att personal från skola, fritids, Kortids är ju utbildade på att jobba med dessa barn o jag som mamma har noll erfarenhet??! Märklig känsla.
Önskar att vi föräldrar fick mer stöttning, hur man gör i olika kaotiska situationer tex.. men det existerar inte tyvärr!

Såhär ser änglavakterna ut :)

Ha en fin kväll!