Med glädje tar jag mig an inbjudan av Liam och mamma Monika att få gästblogga hos Liamkillen. Det är ett ärofullt uppdrag.

Jag heter Ingela och är således Liams moster och mamma Monikas syster. Bor med min familj, make och son, i Östersund. Som ni förstår innebär det att vi inte träffas regelbundet och har inte någon vardag tillsammans men kärleken mellan oss känner inga avstånd.

Liam har en speciell plats i mitt hjärta. Första gången vi sågs var Liam ungefär halvåret och under hela dagen vi sågs så låg han i mina armar och jag ville inte lämna honom ifrån mig när vi skulle åka därifrån. Nu är det många år sedan men forfarande får Liam mitt hjärta att svämma över av kärlek. Jag är medveten om att ett liv med Liam inte bara är en dans på rosor och visst har han sin egenheter och vill ha saker på sitt sätt men det är så han är. Det handlar om att möta Liam på hans planhalva och hans villkor. Han berikar vårt liv i sån avsevärd utsträckning att det överväger stora delar av svårigheterna.

Min beundran och stolthet gäller mamma Monika. Hennes tålamod och engagemang är enormt och viktigt för Liam. Dock går livet upp och ned så ibland tryter orken och det blir att sakta ned för att hämta andan. Det finns mycket kunskap och erfarenhet hos mamma Monika för Liams tre syskon har vuxit upp till underbara människor med bra liv.

Nu ska jag avsluta mitt blogginlägg innan jag överutnyttjar inbjudan. Vill bara tacka för inbjudan och hoppas att det blir vid något mer tillfälle. Jag och mina killar finns här som en del av den stora familj som Liam och mamma Monika tillhör. Trots avstånd är vi alltid med er i våra tankar. 💗💗💗