... Ja måste man sörja ett älskat barn som man fått till sig som inte är som alla andra?? Måste man det för att må bra o acceptera situationen som den är??
Jag vet inte?? Jag va överlycklig när jag förstod att jag skulle bli mamma för 4:e gången :) <3 snart nog förstod jag också att jag troligen skulle bli ensamstående förälder till denna fina gosse med downs Syndrome <3
I mitt liv va inte Liam svår eller jobbig han va en exemplarisk bebis som sov åt o va nöjd :) i mitt fall blev relationen svår o komplicerad :( jag sörjde den samtidigt som jag kände oändlig kärlek till Liam o en desperat hjälplöshetskänsla kommer jag klara detta ansvar som lagts på mina axlar eller om du vill valde själv att hamna på mina axlar ;) alla har ett val som det så fint heter..
Hursom åren har gått ansvaret ökar för varje dag gäller att vara steget före o se till att kontaktnätet finns för inget får ju hända mig :( jag måste ju finnas här länge än..
Men till saken i veckan fick jag frågan om jag sörjt???
Jag brast ut i gråt o fattade ingenting kände ändå hur den tunna isen under mig brast o hur jag sjönk :( sjönk in i jag vet inte vad en sörja av känslor rädslor besvikelser :(
Känslan av att sitta fast o inte komma ngn vart inte kunna ge o inte kunna få??
Tårar rann men i takt med att dem sinade kom ilskan ska jag sörja mitt barn som ger mig kärlek styrka o tro på livet?? Det barnet som troligen gjort att jag inte gett upp o att jag aldrig är ensam o betydelselös...
Nää min sorg o mina tårar ligger inte där jag är stolt stark o fylld av tillförsikt inför ett annorlunda liv med Liam.. <3
Det jag sörjer är människor som jag älskat o som sviker det sörjer jag o det får mitt hjärta o brista o mina tårar att rinna!! <3
Ta hand om varandra o älska varanda <3

 

liza

2 maj 2015 23:50

du är så himla stark, tvivla aldrig på dig själv. och vi finns alltid här, det vet du! ❤️

liamkillen

3 maj 2015 16:29

Tack Liza vad fin du är ? ni betyder väldigt mycket för mig ska du veta ??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag bloggar ju inte så mycket längre då jag tycker det är svårt med gränsdragningar Liam är ju ändå 13 år nu o som bloggen är tänkt ska det ju handla mest om honom men även våran vardag. Känner ändå att jag ställs inför många frågor hel...

Hej igen! Kan inte riktigt bestämma om jag hinner o orkar blogga men ibland är det väldigt skönt att både skriva av sig o informera samtidigt. Imorgon är det avslut på skola o fritte våran trygga vardag som vi haft i sex år är över. Nu kan vi int...

Corona karantän vab för vanligt virus vem vet i dessa tider? Blev iallafall hemringd måndag för två veckor sedan. Liam va inte mer snorig än vanligt men nu gällde ju såklart lite andra regler.. han träffade typ ingen men snorigare blev han o hosti...

Hej! Längesedan nu    vill skriva för dem som undrar om Liam o hans liv.Han mår bra men vi kämpar hela tiden på i vår vardag   Det som nu är på gång är både tufft svårt o jobbigt... troligen värst för mig, men tanken är nu att Liam ska få en helhetsl...