Det kan man undra?
Såg filmen igen för säkert femte gången..
Har tidigare inte reagerat mer annorlunda på filmen än någon annan tror jag men idag....
Usch ngn tryckte på knappen så tårarna sprutade o ilskan växte i kroppen!
Liam börjar bli stor kille o jag ser omgivningens ögon mycket mer nu än tidigare!
Tack o lov känner jag bara värme från min närmaste omgivning tror även flertalet fått upp ögonen o blivit mindre fördomsfulla.
Det som slår mig är hur ensam jag egentligen är i det som gäller Liam, beslut både stora o små har jag ingen o dela med ingen som har samma intresse för mitt/vårt barn som jag!! o det gör mig såå ledsen!
Då många beslut är svåra o tunga!
Usch så många tårar som runnit ikväll men känner ändå en styrka att kämpa för min fina underbara annorlunda son.
Kärlek.