Så skoj :) o så trött på kvällen när jag kom hem :) ;)

men fin Erik present igår från mormor <3

Tack o kram ;) ses snart <3

idag kom mina fina systrar Erica o Frida <3 <3 <3

Beordrade även mamma att ta kort :)
Det va bra Liam så jag inte glömde det <3
Ses snart igen <3

kortids utflykter lekparker grillning o mys :)
Hemma saknat mammis jättemycket :>
Ridning jobbigt men ändå kul :(

... Mm så va det verkligen :/ längesedan sist men något jag ändå pratar om o längtar efter

Jag har inte ridit på länge nu men gosade in mig i boxen hos Zander som skulle bli min häst för kvällen ;) eller ja vårat ridpass iallafall :) ville vara nära väldigt nära o Dessan va med mig i boxen :) medans mamma gick o skrev in mig i gruppen :)
Sen blev det tufft när jag kom upp på hästryggen :(

Här väntar vi :)

Vi kör på :)

dock tyckte mamma att jag vaknade aningens tidigt imorse men vaddå 04.30 är väl okej en söndagmorgon hihi..
Kl 9 var vi klara att promenera in mot stan och möta upp mammas kompis Nettan för att sedan gå vidare till Busiz ;) där mötte vi upp min kompis Charlie o hans bror Jack o deras mamma.
Det va jättekul o leka med dem där :)

Efter några timmars lek gick vi vidare till Donken och åt mat mums :) efter det började vår promenad hemåt.

När vi kom hem stannade vi till för en liten lekpaus på min skola.

Här sitter vi :) för jag vill gärna titta på löven som virvlar i vinden ;)

Nu har vi just ätit spaghetti o köttfärssås så nu blir det soffmys med mamma <3

... Ja måste man sörja ett älskat barn som man fått till sig som inte är som alla andra?? Måste man det för att må bra o acceptera situationen som den är??
Jag vet inte?? Jag va överlycklig när jag förstod att jag skulle bli mamma för 4:e gången :) <3 snart nog förstod jag också att jag troligen skulle bli ensamstående förälder till denna fina gosse med downs Syndrome <3
I mitt liv va inte Liam svår eller jobbig han va en exemplarisk bebis som sov åt o va nöjd :) i mitt fall blev relationen svår o komplicerad :( jag sörjde den samtidigt som jag kände oändlig kärlek till Liam o en desperat hjälplöshetskänsla kommer jag klara detta ansvar som lagts på mina axlar eller om du vill valde själv att hamna på mina axlar ;) alla har ett val som det så fint heter..
Hursom åren har gått ansvaret ökar för varje dag gäller att vara steget före o se till att kontaktnätet finns för inget får ju hända mig :( jag måste ju finnas här länge än..
Men till saken i veckan fick jag frågan om jag sörjt???
Jag brast ut i gråt o fattade ingenting kände ändå hur den tunna isen under mig brast o hur jag sjönk :( sjönk in i jag vet inte vad en sörja av känslor rädslor besvikelser :(
Känslan av att sitta fast o inte komma ngn vart inte kunna ge o inte kunna få??
Tårar rann men i takt med att dem sinade kom ilskan ska jag sörja mitt barn som ger mig kärlek styrka o tro på livet?? Det barnet som troligen gjort att jag inte gett upp o att jag aldrig är ensam o betydelselös...
Nää min sorg o mina tårar ligger inte där jag är stolt stark o fylld av tillförsikt inför ett annorlunda liv med Liam.. <3
Det jag sörjer är människor som jag älskat o som sviker det sörjer jag o det får mitt hjärta o brista o mina tårar att rinna!! <3
Ta hand om varandra o älska varanda <3